Leråker

I höstas blev jag lite desperat och kände att de små plantorna i krukor måste ner i jorden innan vintern. Sagt och gjort, min lilla perennplantering skulle grävas lite större. Svinkallt var det och regnade gjorde det men plantorna kom ner, även om resultatet inte skulle vunnit någon tävling direkt. Någon kant orkade jag inte fixa mot gräset och en del av grästuvorna fick ligga kvar. Jag passade på att flytta om lite i rabatten och såg något lummigt och grönt framför mig när i snålblåsten.

I dag skulle jag mylla ner lite benmjöl där... hahaha! Jag har visst inte tittat närmre på min skapelse än att jag sett att det meste verkar leva. Det måste vara ett under, för make till lerhög har väl sällan skådats. Jag slet och drog i den hårda jorden men det hände inte mycket. Ojämnt och slarvigt med lerkockor stora som katter. Några riktigt friska gröna grästuvor fanns det visst också.

Jag hoppas det växer ordentligt så underlaget inte syns i sommar. Till hösten måste jag komma ihåg att göra något åt det där. Jag tröstar mig med att det blommar i trädgården. Nu skiner solen och jag ska gå ut och så lite frön.