Nyheter

Jag hade nästan glömt de små lökarna jag satte ner i höstas. Nu blommar två av dem. De heter visst Ornithogalum nutans och är väldans söta.

I helgen fick jag med mig en liten hög med Funkiabebisar från svärmor. Jag gillar verkligen Funkia och det här är en hög grågrön sort som är hur snygg som helst. Hoppas bebisarna trivs hos mig.

Perforerad ruccola

Min Ruccolaodling ser inte alls ut som jag vill. De små bladen är alldeles prickiga och håliga. Inte vidare aptitligt faktiskt. I dag tror jag mig ha funnit boven. Lyckades hitta flera små baggar som klampar runt på bladen och antagligen är det väl de som äter min mat. Undrar just vad jag ska göra med dem. Får väl dra upp de där bladen då...

Mors dag

Ja, igår var det ju mors dag och naturligtvis försåg den väluppfostrade 2-åringen sin ömma moder med presenter. Just det, presentER, en hel hög var det. Alla tänkta för trädgården. Grässax och en galen vattenspridare som kommer väldigt väl till nytta. Till detta tre nya kompisar och hjälpredor, tomtar. För några år sedan avskydde jag verkligen sånt pynt men jag har ändrat mig på "äldre" dar. Jag tycker de är charmigt kitschiga i vår röriga trädgård. Så galet och ändå roligt med röda mössor bland bladen. De kommer säkert göra sitt arbete gott här.

Sonen hjälpte även till att flytta en liten rosbuske och att plantera ut squashplantorna i komposten. Så smakade vi de fina salladsbladen i landet vilket sonen tyckte var väldigt roligt men oätligt. Sen gjorde vi rabarberkräm, jösses vad husligt...

Baksidesrabatt

Jag har egentligen bara två "riktiga" perennrabatter. Eftersom vi hyr huset känns det alltid lite tillfälligt det man gör i trädgården. Jag har i alla fall gjort en provisorisk skuggrabatt där jag samlar för framtiden. Tänkte att jag skulle fota den ibland för att se hur den utvecklas under säsongen. I dag ser den ut så här:

Just nu har den första Alliumen slagit ut. Den vita Stjärnflockan har slagit ut sina första blommor men den rosa verkar vara senare. Alunrotens blomstjälkar har vuxit sig jättehöga och snart blommar de nog. Bakom Alunroten står Aklejan Nora Barlow som jag sådde förra året. Hoppas få se de första blommorna i år. Jag är stolt som en tupp förstås, mina första perennsådder.

Även Skuggbräckan har börjat blomma. Den är verkligen jättesöt och de gröna bladen vill man nästan äta.

På bilden är de gröna nyanserna väldigt lika men i verkligheten skiftar de lite mer. Inser i alla fall att jag skulle behöva lite mer liv i det gröna. Får se om det blir roligare när mer grönt tittar upp.

Uppdrag dölja

Vi har en ful gammal oljetank på tomten. "Inte så mycket att göra åt" tänkte vi första året. "Det där måste vi göra nåt åt" tänkte vi andra. Förra sommaren planterade vi därför fådda blommor där, Humle mer exakt. Tanken var att Humlen skulle bädda in hela tanken i grönska. Den jobbade bra och i år kan vi nog komma i mål. Nu undrar jag dock om det inte är finast när det är lite glest. Titta vad fint tanken gör sig mot det gröna.

När knoppar brister...

Alliumen håller på att slå ut. Knopparna blir större och större samtidigt som "skalet" blir tunnare och tunnare. Det är så häftigt! Önskar jag hade ett hav av dem.

I helgen slog min Geranium cinereum 'Ballerina' ut. Jag planterade två förra året och en är vid liv. Det är en liten planta men söt är den. Hoppas den växer till sig. Tidigare tyckte jag Geranium var trista men jag har ändrat uppfattning i den här blomfrågan också.

Underkänt!

Betonggjutningen blev underkänd! Jösses vad vi slarvat. Finbetong tog vi men det kändes alldeles kornigt och storporigt. Hmmm... kan man säga att det här är en materialsport? Resultatet blev så dåligt att jag inte ens vill bjuda på en bild. Hur som helst har vi testat nu och jag ska på det igen. Nu får skivan vila lite så får vi se om vi kan använda det till nåt. Till nästa gång ska jag nog läsa på lite...

Betong förstås

Som så många andra har jag fått betong-lust. Har länge funderat på allt jag vill göra. I dag premiärgjöts det här hemma. En liten bordskiva med spetsduk är meningen att det ska bli. I morgon borde jag kunna inspektera resultatet, spännande.

Kryddland

I en hopplös del av trädgården har vi gjort ett litet kryddland. Det visade sig vara en bra idé för det växer fint där. Jag har inte hundra koll på vad det innehåller men jag tror det ser ut så här:

Mynta

Temynta

Piplök

Lavendel

Salvia

Dragon

Isop

Gräslök

Citronmeliss

Oregano

Citrontimjan, Backtimjan, Gråtimjan

Lite Persilja

Kryddorna bor i det övre facket. Timjanplantorna har fått stryk i vinter och får nog bytas ut. Jag ska komplettera med Rosmarin framöver också. Det undre facket byggde vi till förra året och där samsas för tillfället smultron och små perenner.

Inte helt hopplös

Jag har fortsatt mitt frivilliga arbete i trädgården. Efter den våldsamt sura rabarberpajen har jag:

• omskolat Röd solhatt, 'Double Decker'- det var på tiden...
• sått låga vaxbönor
• sått Luktärt 'Cupid'
• funderat på om mitt Mörka ormskägg lever eller ej.

Jag har också konstaterat att det sticker upp pyttelite i mina krukor med perennsådder som stått ute i vinter. Hoppas så att det ska växa till sig, något som inte är ogräs. Så har jag konstaterat att jag borde ha någon gräns för mitt provisoriska lilla land för främst ettåringar. Tanken är att det ska vara Pampasgräs, Jätteverbena och sommarmalva där i år. En kaprifol som jag räddade förra året växer också där tillsammans med en sån där miniros som man har inne. Jag planterade ut den förra året och den lever! Kanske borde flytta den. Måste fundera på om jag behöver något lågt där också. Mycket funderande blir det...

Klint

När vi flyttade hit fanns det några ruggar med någon stor typ av klint. Jag tyckte inte de var något vidare men de vi hyr av gillar dem. Vi lät dem vara kvar för de är ju ändå lite utfyllnad. Mot slutet av sommaren är de verkligen trista och risiga men nu, nu är de fina. Har tagit mig en närmre titt och när de nyss slagit ut är blommorna faktiskt riktigt snygga. Kolla här:

Vitt

Jag gillar vita blommor fast ofta känns de smutsiga ganska fort och när de vissnar är det så väldigt påtagligt. Just nu finns det i alla fall lite fint vitt där ute.

Det här är en av fyra tappra överlevare. Vita tulpaner är svårslagna...

Förra året sådde jag smultronen 'Alexandria'. De gav bär redan första året och nu blommar de igen. Lyckade sådder är som små lyckopiller.

Bäst är nog ändå den vita syrenen. Doften är verkligen ljuvlig och jag knappt få nog. Den vita busken på tomten är enorm och den blommar i massor.

Igång igen

Nu har jag kommit igång i trädgården igen. Jag tycker inte om när det blir tvång så jag gör bara det jag känner för. Idag har jag känt för att:

• gräva ner lite kogödsel
• så vallmo och lin i världens tanigaste syrenhäck
• lufta plantorna som börjar ta över badrummet
• vattna några törstiga
• lägga bönor och luktärtor i blöt för eftermiddagssådd
• plocka bort de vissna blommorna på de utplanterade påskliljorna
• rensa lite ogräs på måfå
• beundrat syrenerna
• delat lite skuggbräcka
• förundrats över växtkraften
• rabarberpaj

Om en stund tar jag nya tag för jag känner faktiskt för mer.

Omskolning var det visst...

Ja, man ska visst omskola sådderna har jag försått. Fast jag verkar inte riktigt ha hängt med i alla fall... Tiden har flugit och jag har glömt. Hittade förvuxna rangliga småplantor i badrumsfönstret. Bland annat Snokört tunna som trådar och glesa som hyggen men i full blom. Det var ju inte riktigt tanken. Nu står krukan på diskbänken och förgyller trots allt. Ut lär den inte komma. Tur att jag petat ner några frön ute så att jag förhoppningsvis får se hur Snokört ska se ut, på riktigt. Fast den här varianten blev inte så dum den heller, söt som socker.

Tillbaka

Nu är jag äntligen hemma igen och för tillfället verkar datorn på gott humör (ja, jag envisas med att förmänskliga den). Vi har varit utan värme här efter lite pannstrul men nu är det ordning igen. Har knappt hunnit titta till trädgården på en vecka. Däremot har jag gjort ett besök hos mina föräldrar. Där bor en skock nyfikna kvigor som gärna ville vara med på bild.

Mammas tulpaner var som bäst nu och de mörka passar så fint med de ljusa. Jag tycker inte om att tulpanerna bestämt sig för att vara ettåringar. Förra året blommade 20 ståtliga tulpaner i min ena rabatt. I år är det 4 tappra kvar. Jag glömde visst köpa lökar i höstas...

Snyggast var nog ändå en av hennes Klematis. Vet inte vad den heter men fin är den.

Det går illa...

...det här bloggandet för datorn har fått spel. Den bara surar och jag hinner bara sitta här några minuter innan den dör. Ute regnar det i alla fall och allt blir grönare.

Rabattodjur

Nu tittar rabattodjuren upp ur jorden, ja de ser lite odjursaktiga ut i allafall. Det är naturligtvis Strutbräken som ska rullas ut. Det där är ju ett häftigt sätt att växa. Har förstått att de kan bli som ogräs i trädgården men jag gillar dem än så länge.


Annat som tittar upp är Romansallad, Sockerärter och Rädisbaljor, fast det kan jag inte kalla odjur.

Rutiga blommor

Det gick ju inte riktigt som jag tänkt mig med Kungsängsliljorna men nu blommar de trampade inne i alla fall. De är verkligen snygga! Utanför sväller de andra knopparna lite långsammare.

Bokens nya kläder

Grannens bokhäck byter kläder för fullt. Det är verkligen häftigt att se hur en buskes alla bruna blad helt plötsligt byts ut mot gröna. Samtidigt står grannbusken fortfarande alldeles brunbladad. Undrar just hur det fungerar.

Det sket sig!

Strax efter klockan 12 skrev jag det här. 5 och en halv timmar senare knallade grannungen rakt in bland dem. Alltså, hur illa får det bli? Jag skrek bara lite, man kan ju inte gapa på en 4-åring som inte har en aning om att det är skillnad på grönt och grönt. I stället lyfte jag helt enkelt bort honom. Två knoppar fick sätta livet till, exakt de på bilden. De bor nu i en vas på köksbordet.
Till hösten måste jag komma ihåg att flytta lökarna, eller sätta upp ett litet staket... Sambon var i alla fall nöjd att han inte ens var hemma vid katastrofen.

Kollarrunda 1 maj

Min pappa brukar säga att han ska på kollarrunda när han ska åka en sväng i skogen och titta efter djur till exempel. Jag tycker det är ett bra ord. Idag har jag gjort en kollarrunda i trädgården. Det visade sig att det gror i grönsakslandet. Två salladssorter har tittat upp.

I kryddlandet växer det mesta så det knakar, utom timjanen som verkar ha strukit med i vinter. Citronmelissen är verkligen snygg mot den strama gräslöken. Synd att jag inte kan komma på några fler användningsområden än glassdekoration och te.

Till sist konstaterade jag att om man kisar kårt kan man inbilla sig att kirskålen är en del av Löjtnanshjärtansplantan...

På vakt

För två år sedan satte jag en påse Kungsängsliljor i gräsmattan. Åååhh vad jag väntade på dem, mina första! Det var kanske inte en helt genomtänkt placering men jag tänkte att man skulle bli glad om man såg dem bredvid trappen varje dag.

När våren kom pekade jag noga ut för den något okoncentrerade sambon att något alldeles särskilt växte där i gräset. Ingen gräsklippare skulle därför fram där. Jättebra, vi var överrens och han hade koll... trodde jag. En dag när jag kom hem från jobbet var hela gräsmattan klippt och sambon sken som en sol. Han hade inte bara kört över hela gräsmattan utan även gått loss med den stora häcksaxen där klipparn inte tog sig fram. Det inkluderade naturligtvis även det som växte vid trappen. Alla Kungsängsliljorna var prydligt klippta ca 5 cm från backen. Av knopparna fanns inte ett spår. Gissa om han fått höra det av mig och en bunt andra under året...

Av detta har jag lärt mig att våra trädgårdsintressen inte ser likadana ut. Jag har inte lärt av mina misstag för lökarna står kvar på samma ställe. Däremot verkar sambon ha lärt av sitt för nu är det knoppar kvar på dem alla. Snart slår de nog ut och jag väntar med spänning. Under tiden vaktar jag dem noga, noga.

Hittat

På baksidan av vår bod har jag hittat ett par penseer i full blom. Jag förstår inte var de kommer ifrån. Förra året eller om det var året innan slängde jag någon gammal planta ungefär där men den kan det väl inte vara? Det känns också för tidigt för frön som självsått sig ute att blomma nu. Söt är den i alla fall. Den hade sällskap av daggkåpa och någon klint som tagit sig dit på egen hand.