På vakt

För två år sedan satte jag en påse Kungsängsliljor i gräsmattan. Åååhh vad jag väntade på dem, mina första! Det var kanske inte en helt genomtänkt placering men jag tänkte att man skulle bli glad om man såg dem bredvid trappen varje dag.

När våren kom pekade jag noga ut för den något okoncentrerade sambon att något alldeles särskilt växte där i gräset. Ingen gräsklippare skulle därför fram där. Jättebra, vi var överrens och han hade koll... trodde jag. En dag när jag kom hem från jobbet var hela gräsmattan klippt och sambon sken som en sol. Han hade inte bara kört över hela gräsmattan utan även gått loss med den stora häcksaxen där klipparn inte tog sig fram. Det inkluderade naturligtvis även det som växte vid trappen. Alla Kungsängsliljorna var prydligt klippta ca 5 cm från backen. Av knopparna fanns inte ett spår. Gissa om han fått höra det av mig och en bunt andra under året...

Av detta har jag lärt mig att våra trädgårdsintressen inte ser likadana ut. Jag har inte lärt av mina misstag för lökarna står kvar på samma ställe. Däremot verkar sambon ha lärt av sitt för nu är det knoppar kvar på dem alla. Snart slår de nog ut och jag väntar med spänning. Under tiden vaktar jag dem noga, noga.